Jag önskar att jag hade hittat en lösning på mitt matmissbruk för 10 år sedan istället för 3, som jag gjorde. Då hade min lycka och min sinnesro kommit tidigare än det gjorde. Jag hade fått känna verklig lycka, den lycka som jag känner nu och inte den oro och ilska jag kände innan jag hittade lösningen på mitt matmisbruk.
Jag önskar att jag visste detta för tio år sedan, inte bara för min skull utan för familjens skull också, för då hade de sluppit sin arga mamma som aldrig var nöjd med någonting.
Jag hade fått uppleva så mycket av världen, omgivningarna runt omkring mig istället för att vara fixerad av vad jag skulle äta. Idag ser jag naturen när jag är ute istället för att tänka på vad vi har i fika korgen. Jag ser affärerna och människorna när vi är på festivaler istället för att se alla stånd och husvagnar med allt som man kan tugga.
Jag är fylld av tacksamhet och befrielse idag från mitt matmissbruk, men om jag vetat det för tio år sedan hade jag fått uppleva allt detta tidigare.
Cattis
2 kommentarer:
allt har en mening. allt ska ta sin tid innan man förstår, lär tänker tillbaka frustrerat: aldrig mera!
Svar: Tack så mycket! Riktigt hemskt att sånt där faktiskt händer.. att inte någon ser, eller vågar säga emot!
Skicka en kommentar