Utmaning 273 - föraning

Hon gick omkring i huset och log med hela ansiktet medan hon packade väskan. Hanna frågade
-Vad är det med dig mamma?
-Jag är bara så glad över att få åka till stugan. Jag har inte varit där på länge.
-Ok, men du ser rätt fåning ut med det leendet, bara så du vet.
-Det gör inget, det bjuder jag på, svarade Sara och fortsatte att packa väskan.

När alla var klara satte de sig i bilen under skratt och roliga kommentarer om vad som skulle hända i stugen när de kom fram. Saras glada skratt och pladder tystnade ganska fort efter att de hade börjat köra.
-Vad är det gumman, var tog all gläjde vägen? frågade Henrik
-Ärligt talat jag vet inte, det känns bara konstigt i hela kroppen.
-Du ska se att det blir bättre bara vi kommer fram och har packat in. Dina föräldrar kommer att bli så glada över att vi ska stanna över helgen hos dem, tror du inte det.
-Hoppas det, svarade Sara.

Sara satt i tyst en stund och tittade ut genom fönstret och lät tankarna fladdra i hennes huvud. Helt plötsligt såg hon sin pappa för sitt inre ta emot dem när de kom fram och det var som vanligt, han var inte nykter.
-Nu vet jag varför jag inte mår bra.
-Ok, varför då, frågade Henrik.
-Pappa är inte nykter när vi kommer, jag kan se honom framför mig med sina glansiga ögon, lite purriga år och sugandes på en vicksblå.
-Det kan du väl inte veta säkert heller, att han inte är nykter, menar jag.
-Jo, jag känner det på mig, för han har aldrig varit nykter under de senaste fem åren när vi kommit dit och tydligen glömmer jag bort det mellan gångerna. Nu vet jag varför vi inte kör dit så ofta, det är för att pappa inte är nykter när vi kommer.
-Men jag fattar inte riktigt, hur kan du glömma det mellan besöken där, att han inte är nykter där.
-För att det är roligare att tänka på skratten tillsammans med mamma och ungarnas upptåg än att tänka på att pappa inte varit nykter. Det är lättare att förtränga det jobbiga för då kan jag tro att det inte existerar eller hur?
-Jo, det klart, men jag fattar inte riktigt, men det behöver jag inte heller.
-Nej, det behöver du inte.

Resten av resan satt de under tystnad medan ungarna tittade på film i baksätet. När bilen rullade in på parkeringen bredvid stugan kom pappa ut och hennes föraning var rätt igen.

Han var inte nykter