Utmaning 245 - om en triumf

Idag blir det en personlig utmaning i jag-form.

Min triumf som jag vill lyfta fram hände under gårdagen. Mitt ordinarie arbete är att byta reklamafficher ute på de stora pelarna på stan. Det har jag gjort i tre år och det är inte världens glassigaste jobb har jag fått höra, men det är dock det arbete som hjälpt mig tillbaka till arbetslivet och jag är mycket tacksam för det.

När jag började med det klistrade jag två pelare ena dagen och tre den andra. Efter dessa passen var jag helt slut. Jag var helt utmattad i hela kroppen och låg resten av dagen jag arbetat. Arbetet hade tagit en timme varje dag men ändå var jag helt utmattad. Min maxklistring när jag jobbade mycket för kanske 1,5 år sedan var 17!!! pelare på en dag och då blev jag oxå trött och matt, men då hade jag jobbat i sex timmar och då var det kanske inte så konstigt.

Igår klistrade jag 16 pelare och blev INTE matt i kroppen. Jag blev inte tröttare än att jag kunde köra och dansa på kvällen. Jag blev inte tröttare än att jag orkade tvätta tre maskiner tvätt och låta den torka ute i det fina vädret. Kroppen känns inte matt i dag heller. Det är så häftigt att få uppleva detta. Det är en triumf för mig faktiskt att ha kommit tillbaka till arbetslivet igen på detta sätt. När jag var som sämst för sex år sedan satt jag i en fåtölj hela dagarna gjorde absolut INGENTING. Jag kunde inte läsa eller skriva och orkade inte tömma diskmaskinen.

Jag skriver inte vad jag klarat av för att klappa mig själv på bröstet och säga att jag är så duktig, utan för att jag känner tacksamhet över vad jag klarar av idag utan rädsla att bli trött, utan matthet i kroppen och jag gör det med ett leende på läpparna över att jag är så lycklig idag att få fungera som de flesta gör idag med att arbeta, vara fru och mamma. Det är en triumf för mig eftersom det inte var en självklarhet för några år sedan.