Utmaning 247 - tugnt

-Jag flyttar i helgen.
Orden blev hängande i luften för han fick inget svar från henne.
-Hörde du?frågade han.
-Nu ska vi äta, varsågod och sitt.
-Jag flyttar i helgen, sa jag. Jag äter hos mamma ikväll.
-Är det till henne med du ska flytta, denna gången med eller? orden var rappa och vassa.
-Det spelar väl ingen roll för dig vart jag flyttar, eller hur? Du behöver bara bry dig om att inte vara hemma imorgon när jag tar mina saker.
-Du bestämmer väl inte om jag ska vara hemma eller inte, eller hur? sa hon med gäll röst, jag är väl vuxen själv att bestämma vad jag mår bäst av. Du gör ju inget för att jag ska må bra eller hur? Du flyttar ju helt plötsligt. Flyr som vanligt.
-Jag flyr väl inte? Detta har vi pratat om länge, det vet du. Jag orkar inte gå här längre. Men är det inte bättre om du inte är hemma?
-Kanske mindre tungt men kanske det hjälper mig att se dig gå. Det kanske blir en lättnad om jag får se dig gå.
-Tänkte att det kanske skulle vara lättare för dig om du inte var hemma.
-Bry dig inte om mitt mående för det slutade du att göra när du tog beslutet att flytta, hennes ord kom snabbt.

De hade bara bott ihop i två månader och båda två tyckte att deras vardag var tung, och av någon anledning hade de inte någon kämparglöd att försöka få vardagen till att försöka. Ingen av dem mådde särskilt bra inombords och det var säkert därför det hade klickat när de träffades för några månader sedan, de var väldigt lika, men de hade alldeles för tunga ryggsäckar med sig båda två för att klara av vardagen tillsammans. Det hade de insett efter bara ett par veckor tillsammans i lägenheten. Men det betydde inte att det var roligt att bo ensam, tänkte hon. Men kanske vardagen blev lättare, det fick tiden utvisa.