Varför såg ingen henne?
Alla pratade med hennes lillebror och storebror men inte med henne. Hon försökte verkligen skoja och busa för att någon skulle kunna säga "hej hur har dagen varit i skolan?"
Det hände nästan aldrig. Hon satt ofta inne på sitt rum med stängd dörr för att hon önskade att någon skulle komma och öppna den och fråga varför hon hade den stängd, men det hände aldrig heller.
Allt detta gjorde att hon blev tyst och många gånger blev hon en hemsk syster gentemot sina bröder, men då skällde bara mamma på henne så det blev inget bra av det heller.
Det enda hon önskade var att komma upp på morgonen och när hon gick in i köket skulle hennes mamma ge henne en kram och säga "godmorgon min älskling har du sovit gott?" men mamma satt alltid med tidningen framför sig och drack kaffe. Hennes ord var därför: "Glöm inte att äta en macka" Det glömde hon aldrig, men det hjälpte inte heller för hon blev inte sedd inte ens när hon gjorde allt mamma bad om såg mamma det. Eller hon sa inte att hon sett det i alla fall.
Hennes tankar varje kväll när hon lade sig var:
"Varför ser ingen mig? Vad är det för fel på mig?" och så grät hon sig till sömns denna kvällen också.
8 kommentarer:
"Hon satt ofta inne på sitt rum med stängd dörr för att hon önskade att någon skulle komma och öppna den och fråga varför hon hade den stängd..."
Hårt att inte bli sedd. Men hon verkar ju ha analyserat problemet bra. Är hon så klok, eller är det en efterkonstruktion? En bror, flera bröder, vill inte vara en pekfingerfarbror men ibland kan jag inte låta bli.
Att bli sedd är nog ett av de viktigaste behoven hos oss människor. Både unga och äldre.
Tack för kommentarerna.
Marmoria: Flickan stängde dörren för att det verkligen skulle kännas för henne att någon brydde sig/såg henne om de gjorde sig besväret att öppna dörren för att se henne.
Drumalex:Flickan är rätt klok och vet verkligen efter många år i sin problematik hur hon och omgivningen fungerar.
Läste precis i Filosofin om detta fenomen, irländske filosofen och biskopen Berkley (1600-1700-tal) sa: Att vara är att förnimmas. Så med andra ord: finns det ingen som upplever mig existerar jag inte!
så otroligt sorglig text!
Sorgligt att hon bara blev sedd då hon bråkade med bröderna.
Känner verkligen med flickan och känner igen mig mycket i det du skriver. Det är delvis pga det samt att du är en underbar person som jag ger dig en award! Gå in på min blogg och hämta hem den!!
Skicka en kommentar