De går på stranden och det börjar bli sent. Hand i hand har de promenerat under flera timmar. Långa stunder under tystnad men emellanåt har de pratat som om de känt varandra hela livet. Ändå är det bara två dagar sedan de bokstavligen sprang på varandra när de skulle köpa en varsin kopp te vid torget.
Tänk att en semester som det bara skulle stå vila på programmet kunde ge henne en helt ny bekantskap som kunde leda var som helst. Om den inte ledde till något annat än vad denna veckan gav henne skulle njuta av dessa underbara dagar här, det hade hon bestämt sig för. Att leva i nuet dessa dagar. Att ta tillvara på det som semestern gav henne.
De gick från stranden och upp mot hotellet och där fanns det en portal som var så mäktig att när Sara såg den tårades hennes ögon. Henrik frågade henne om hon ville ställa sig i den och låta honom fotografera henne där. Klart hon ville. Hon torkade tårarna och gick upp och ställde sig vid den högra sida. När han tagit några bilder på henne gick hon mot honom och gav honom en puss. Det var den första hon gav honom och han pussade henne tillbaka innan han kramade henne en lång stund. De gick därifrån med armarna om varandra och njöt av vad de fått uppleva tillsammans denna kväll. Hon visste att dessa bilder skulle hon ha med sig för alltid. Minnet av denna stund vid portalen skulle hon aldrig glömma.
2 kommentarer:
Härlig semesterhistoria, ger vibbar av sommarkänslor
Tänk så många foton det finns på människor som står framför saker. Är avundsjuk för att jag inte har möjlighet att åka på bokmässan, har konsert både lördag och söndag. Ha det så trevligt!
Skicka en kommentar