-Måste du veta precis allting mamma?
-Nej, inte allting,men nästan, sa Karin och log.
-Fattar du inte att jag kanske inte vill att du ska ha kontroll på hela mitt liv. Det är faktiskt mitt liv nu, inte ditt.
Karin svarade inte direkt på den kommentaren. Det gick inte att förklara varför hon fortfarande ansåg att hon hade rätt att veta det mesta som hennes tonårsbarn höll på med. Var hon för kontrollerande? Hon ville inte vara det, men det var svårt att låta bli att fråga döttrarna vad de gjort om dagarna och kvällarna. De brukade inte ge henne så detaljerade svar som hon önskade, men de var inte sura mot henne heller så det kändes rätt ok ändå med flickorna.
-Ok, jag förstår vad du menar, men jag älskar dig och vill gärna veta hur dina dagar ser ut, gumman.
-Jag älskar dig med mamma, men du kan omöjligt veta allting alltid om mig, så det är bara att släppa taget lite för varje dag. Du ska se att du klarar det för det har många andra mammor gjort innan dig, så det kommer att gå finfint. Dottern gick fram och gav sin mamma en kram innan hon lämnade rummet.
7 kommentarer:
Vilken klok liten dotter du har.
Jag tror att det är svårt att släppa greppet, men min mamma gjorde det redan när jag var 15 år och det har jag tackat henne många gånger för.
Väldigt bra skrivet!
Fint beskrivet det många säkert känner igen sig i.
Döttrar kan vara klokare än föräldrar ;-)
´Det bästa man kan ge sitt barn är "rätten till sitt eget liv" - men då måste man ju släppa taget...
Svårt, det är bara att hoppas på att de fått i sig tillräckligt med klokhet av en när det är dags. Livets gång!
Kloka ord men mammor är mammor.
Skicka en kommentar