Pappret bländar henne nästan där det ligger framför henne. Hennes händer ligger fint knäppta i knäet och hon tittar ut genom fönstret. Pappret är tomt, men när hon tittar på klockan inser hon att det är hög tid att få ner några ord på detta papper som är så vitt när det är tomt. Det är dags att sätta dit lite blåa bokstäver. "Lite" tänker hon, det är mer än lite bokstäver som behövs för att läraren ska bli nöjd med denna uppgift de fått.
Tänk att det ska vara så svårt att få ner alla de tankar hon har i huvudet på ett papper. För tankar har hon och de är många och konstiga många gånger. Men när hon ska formulera sig på i skriftens språk blir det stopp inom henne. De flesta gånger hon skriver får hon ner tre meningar innan hennes tankar fladdrar åt ett annat håll än det de borde göra. Lärarna säger alltid att hon ska fokusera i nuet på uppgiften de har just idag. "Hur enkelt är det då?" tänker hon. "De gamla lärarna fattar inte hur det är att vara tonåring idag. De säger att de gör det men det gör de inte, det märks" Hon flyttar blicken från det fina landskapet som lyser så vitt denna fina vinterdag till sin text och börjar skriva.
1 kommentar:
Min karl på 45 sade exakt de orden igår. "Jag har så mycket i huvudet, men klarar inte av att skriva det"
Det är inte alla förunnat den gåvan, så är det bara.
Som ungdom finns så många andra viktiga saker.
Skicka en kommentar