Regnet öser ner utanför fönstret och det är femte dagen som vädret är på detta vis. Sara och Lena sitter i källaren och tittar på tv. För femte dagen i rad. Varför de inte gör något annat än tittar på tv vet ingen av dem, det har bara blivit att de gått ner i källaren till tvn och soffan och sedan stannat där. Denna dag är det ingen glädje i huset. Inget tv-program tilltalar tjejerna och de uteblivna promenaderna börjar kännas i kroppen. Humöret börjar dala för dem båda två och rastlösheten i deras kroppar visar sig genom deras eviga bytande av ställning i soffan. Ena minuten ligger de ner, andra sitter de upp och den tredje har Sara lagt huvudet i knäet på Lena.
Allt under tystnad för helt plötsligt verkar samtalsämnena tagit slut. Sara byter kanaler flera gånger i timmen också men hennes fingrar slutar inte leta efter det perfekta programmet för en regnig dag. Lena suckar djupt när hon hamnar på tv 4 morgonprogram för femte gången.
-Men snälla du, kan vi inte ha en kanal på och inte tv 4?
-Varför inte tv 4? snäser Sara.
-För att den är tråkig.
-Jaha, men tänk om jag inte tycker det då?
-Ha den på då om du tycker den är intressant, snäser Lena.
Sara byter från tv 4 till tv 3 och sen tillbaka till tv 4 igen. Hon tittar på Lena under tiden hon gör det för att se om hon reagerar. Det gör hon och när Lena lyfter blicken får hon se Saras glittriga ögon som är fulla med bus. Hon kan inte hålla sig längre nu. Sara brister ut i ett gapskratt och Lena är inte sen att följa efter.
De kan inte sluta att skratta. Tårarna rinner på dem båda två och det är ett helt fantastiskt skratt som hörs från tjejerna som haft tråkigt i fem dagar.
När skrattet dämpats lite oh tårarna torkats tittar de på varandra och Lena frågar:
-Hur gamla är vi egentligen?
-Tillräckligt gamla för att ha tråkigt i alla fall, men mogna nog att förstå vad vi måste göra när tvn har gjort sitt. Kom, sa hon och reste sig. Vi går upp och bakar en kaka.
-Låter som en bra idé, sa Lena och reste sig upp.
5 kommentarer:
det kunde hantera sin tråkighet de där två.
jag drar på munnen när jag läser slutet, men faktiskt är det så att man behöver egentligen aldrig ha tråkigt. Det behövs bara lite fantasi och ett öppet sinne.
Så vardagligt och enkelt. Bra beskrivet hur det kan vara i vanligheten.
Bra att som förälder inte tjata ihjäl dem om att göra någonting annat, då hade de säkert stannat i soffan ett bra tag till. Vardagsnära.
Det är ju bra att ha tråkigt då man är flera, det brukar gå över snabbare då. Jag ser "fnissande" tjejer framför mig. Tack för kramen.
Skicka en kommentar