Stegen var lätta och de sprang nästan över tomten hos hennes syster. Hon var så lycklig. Det hade hon inte varit på länge och hon hade inte trott att stegen kunde någonsin lätta igen. Hösten hade varit jobbig, jobbigare än den brukar och hon hade inte haft en enda dag när hennes promenader känts fria och välbehövliga. De var välbehövliga och det var därför hon hade tvingat sig ut på promenad varje dag under hela gråa långa hösten.
Nu var det vår och hon kände sig lätt i stegen och lätt inombords. Promenaden till hennes syster var den bästa på länge. Hon hoppades av hela sitt hjärta att de följande skulle kännas lika härliga för henne.
5 kommentarer:
mmm den lätta vårkänslan....
jag känner ysterheten i stegen
Kanske saknar lite synonymer i texten, ifall det inte är meningen att du ska upprepa orden? Jag tänker på "lätta", "jobbig", "välbehövliga", "promenad".
Håller kanske med Moslan en aning, men just för den här texten kanske det inte spelar så stor roll. Det känns inte som om du har gett den så mycket tid ändå. Lite som en dagboksanteckning, och de kan ju se ut nästan hur som helst. Det verkar som om vi alla skriver våra puffar med helt olika utgångspunkter, så vi måste väl ha högt till tak när vi kritiserar varandra.
Våren är pånyttfödelse och liv för många. Själv brukar jag bli lättare till sinnes på hösten. Tror det har att göra med kravlösheten som hösten är välsignad med.
Skicka en kommentar