-Får hon sova hos oss inatt? Frågan kom från den ena dottern. Hennes kompis ville inte gå hem för hennes mamma var onykter. Dessa övernattningar kom allt oftare nu. Självklart får hon sova här om hon inte är trygg hemma, tänkte Sara.
-Det behöver ni inte fråga mig om, det vet ni att hon får. Bara ni är tysta ikväll och så ska jag göra mitt bästa att vara tyst i morgon bitti så ni får sova. Bäddar ni själva?
-Klart mamma det fixar vi. Tack snälla mamma, du är bäst.
-Det vet jag inte om jag är men det klart att jag inte kan låta någon gå hem till ett hem om de inte är nyktra. Jag har ju själv vuxit upp på det viset och jag vet hur ledsen man är när man måste gå hem och någon inte är nykter där. Jag var rädd många gånger kan ni tro.
Detta blir mitt sätt att bidra till att någon annan slipper vara med om det jag sett under alla år som barn. Det ska man inte behöva utså. När jag kom hem från skolan satt min kusin i köket full som man bara kan vara. Jag gick direkt ut från huset och sprang tll en kompis med tårarna rinnandes nerför kinderna. Tankarna fladdrade på huvudet på Sara och det var alltid jobbigt med döttrarnas kompisar som hade det hemmet som jag inte önskar någon. Det hemmet där spriten kommer i första hand. Då måste någon annan ställa upp för dessa barn och det gör jag för att de ska få lite lindring i sin vardag. Ett ställe att vara på där det inte finns någon sprit och där en vuxen finns som bryr sig, lysnar på dem och bekräftar deras tankar.
3 kommentarer:
Cattis , det var gripande. sorgligt..fint.
Jag tänkte när jag läste din fina text att så bra att detta flickebarn vågat öppna sig inför er och då kunna ta emot din värme och förståelse. Många gånger som barn skäms man och vill dölja och även försvara sina föräldrars missbruk. Tur att du finns. Jättefin text.
vilken klippa du är
Skicka en kommentar