Jag stod på plattformen med selen på sin plats om min lagom tjocka kropp. Det putade ut lite hör och där mellan banden som ska hålla min kropp när jag skulle hoppa. Det gjorde ingenting i och för sig, det är bara jag som kände mig extra tjock när fettet putade ut.
Jag förstod inte varför jag stod här uppe, men av någon anledning antog jag utmaningen när jag fick hoppet betalt. Jag skulle aldrig betala för det själv. Mina räddare står på en varsin sida om mig och den ene frågade:
-Are you ready?
Efter några sekunders tystnad svarade jag
-Yes I am.
-Ok you can jump when you are ready.
Jag gick fram till kanten och tittade ner. Det jag ser fick mig att rygga två steg direkt. Den andre mannen sa då
-Don´t look down just jump, sweatheart. Jag tittade upp mot honom och han log mot mig. Jag tog två steg fram igen och innan jag hade funderat vidare tog jag steget ut i luften. Det kändes som om jag kunde flyga. Det kittlade i magen och jag skrek så mycket jag bara kunde. Jag kom ner ganska nära vattnet innan jag studsade upp igen och ner en gång till, men nu kom jag inte så nära vattnet. Studsen belv mindre och mindre och till slut var det över.
På marken var där ytterligare två män som hjälpte mig med selen och de fick inga ord från min mun för jag var helt stum. Men jag log som om jag vunnit högsta vinsten. Detta var absolut det häftigaste jag varit med om i hela mitt liv. När de tog av selen tänkte jag inte ett dugg på allt som putade ut under den, för nu var jag bara lycklig över att det var klart och att jag älskat det jag gjort.
8 kommentarer:
Bra! Modigt ;-)
håller med marmoria
jag skulle nog aldrig utsätta mig för något dylikt
Jag får ont i magen av bara tanken att hoppa rätt ut i luften.
Väldigt realistiskt beskrivet.Vad roligt att du har skrivit så många sidor på din bok.
Häftigt, känner den hissnande känslan!
precis sådär föreställer jag mig att det är. Bra och realistiskt. Skulle inte heller göra det själv.
instämmer med alla ovan!
Gud, blir du inte sugen att prova på riktigt?
Skicka en kommentar