Utmaning 289 - att slå

-Jag vill inte ha kött sås och potatis, jag vill ha korv och makaroner.
-Det hade vi igår och då åt du inte, svarar Sara med arg röst.
-Nej, det var igår, då var jag inte sugen på krov och makaroner, det är jag idag mamma, orden var Majas och det var likandant varje gång som Sara hade ansträngt sig att laga en riktig middag med kött sås och potatis till sin familj. Det var ett kraftprov varje gång för henne att få ihop en hel middag. När alla hade ätit gick hon direkt till soffan och sedan orkade hon inte göra mer den kvällen.

Idag gjorde Majas ord mer ont än de brukar göra. Hon var säkert tröttare idag än hon varit på länge. Det var tredje dagen som Maja inte ville äta det Sara lagat och det tog verkligen på Saras tålamod och humör att höra det varje dag som hon ansträngt sig för att laga mat till familjen.
-Du kan få välja mat en annan dag istället, blir det bra?
-Näää, hos pappa får jag alltid välja mat om jag inte vill ha det han har lagat.
-Ok, men nu är du inte hos pappa, svarade Sara med ryggen vänd mot Maja för att hon inte skulle se tårarna som orden om hennes pappa orsakade.
-Nä, det vet jag, men det är faktiskt bättre där eftersom jag får välja det jag vill och då äter jag ju med.
Sedan hände det som Sara skulle få ångra för resten av sitt liv. Majas ord gjorde henne till en mamma som slagit sitt barn.
-Därför vill jag åka till pappa igen, för där får jag bestämma. Det är mycket bättre än här.
SMACK!! där fick Maja en örfil. Hon skrek inte mycket för hon blev nog så förvånad över slaget att hon blev helt stum. Den rädslan, ilskan och förtvivlan Sara såg i sin dotters ögon skulle hon aldrig glömma. Vad hade hon gjort?
Hon sjönk ner på golvet och grät.
-Förlåt förlåt Maja gumman. Hon försökte krama Maja, men hon sprang in på sitt rum och slog igen dörren om sig. Sara bara gröt ut sin förtvivlan över sin trötthetsin brist på tålamod och att hon gjort något som hon aldrig trodde att hon skulle göra.