Hon satt i soffan med fötterna uppdragna under sig och tittade på tv. Hon tittade i alla fall in i tv-rutan, men hon hade inte kunnat återberätta vad det var för program om det var någon som frågade. Tankarna var någon annanstans. Tankarna var där studierna befann sig just nu, där alla dammtussarna låg, där barnens alla kläder låg och där maken satt i köket och inget hellre ville än att få prata lite.
Hon började verkligen inse att hon måste sortera bort lite från sitt program. Barnen hade bett henne att baka bullar igår och då ställde hon upp på det fast kroppen sa nej. Många gånger kändes det som om det kröp innanför skinnet på henne av all stress. Det var verkligen dags att göra någonting åt detta. Men hur?
Många i hennes närhet hade sagt till henne en längre tid att hon måste dra ner på några projekt som hon hade igång. Det var säkert enklare för dem att säga än för henne att göra. Hon ville verkligen bli av med dem krypande känslan inombords, men visste inte om hon ville sluta med något av det hon höll på med.
Hon visste att om hon inte slog av på takten skulle hon bli ensam till slut för det hade maken talat om för henne att nu fick det vara nog med hennes stress och dåliga humör. Hon ville verkligen inte blir ensam så det var kanske bäst att göra som de andra ville att hon skulle göra.
Slå av på takten.
9 kommentarer:
En mycket tänkvärd berättelse, märks att du har "insyn" i ämnet!
Ja, det är faktiskt skönt idag att ha den insynen som jag har, för jag gör faktiskt mycket för att slå av på takten. Tyvärr är det hushällsbestyren som blir lidande, men har man somjag tre tonåringar hemma ska det inte vara några problem att skippa det eller????
Jag håller med Heureka, för visst kan det vara så att vi själva skapar våra "måsten"
Du skrivet ett motsägelsefullt budskap när "ordern" att slå av på takten mer kommer utifrån. Det är ju andra som vill att du ska ta det lugnare så då blir ju även det ett krav. Jag upplever det inte som att du själv har kommit till insikt och vill slå av på takten för din egen skull. Det är de eventuella konsekvenserna för ditt nuvarande liv som styr.
Din man vill inget hellre än att prata; tycker jag låter hoppingivande och att du i honom har ett bra stöd.
Det är lättare sagt än gjort att slå ner på texten.Mycket trovärdigt beskrivit.
Jag menade naturligtvis slå ner på takten.âr väl själv lite stressad orden hänger inte med tankarna.
Ann-Catrin: denna utmaning speglar inte mitt liv idag, utan är en historia om hur det var för många år sedan innan jag kom till insikt själv.
Usch, jag har tusen projekt och grejer jag måste göra nu.. De kryper under mitt skin när jag läser din historia
Skicka en kommentar