Utmaning 292 - att växa

Tänk att jag som vuxit upp i en alkoholistfamilj kan känna tacksamhet för det. Jag hade inte varit den person jag är idag utan min bakgrund. Jag går inte omkring och är arg för att mina föräldrar behandlat mig som de har gjort. Jag lever i nuet inte i det gamla. Jag är lycklig idag för det jag har. En lycka jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Den lyckan kom när jag slutade med att missbruka maten.

Jag har helt enkelt växt som människa. Under snart sju års tid har jag varit på 12-stegsmöte. De har gett mig kunskaper om sjukdomen alkoholism och vad den gör med de anhöriga. Mötena har gett mig kraft att klara av att låta mig växa, för det har inte varit smärtfritt, det kan jag säga. Det har gjort ont och det gör fortfarande ont emellanåt.

Det viktigaste är att jag gör vad jag kan för mig själv för att jag ska må så bra som möjligt, för när jag mår bra, då mår resten av min familj bra också. Jag måste ta hand om mig själv för att orka ge dem vad de behöver. De är alla överrens om att de vill fortsätta ha mig i det formatet jag är i nu. Det formatet jag kommit till efter mitt kämpande att växa som människa för att få känna lycka. De vill inte ha tillbaka den arga människan som inte hade något tålamod och som skulle ha allting på sitt vis i alla angelägenheter i fammiljelivet.

Tänk att lyckan inom mig kom när jag var 37 år gammal. När jag tänker tillbaka på min barndom tycker jag att det är tragiskt att jag inte känt lyckan tidigare. Klart jag var lycklig när jag blev mamma första gången och andra gången med, men jag var inte lycklig på alla plan som jag är nu. Jag har under alla år varit stolt och lycklig över mina barn, men där fanna annat i livet som inte gjorde mig lycklig då. Som jag lever i dag har jag tacksamheten med mig varje dag. Tacksamheten över att ha fått växt som människa. Att jag blivit en bra människa till slut.