Jag är aldrig ensam, för Klara finns med mig hela tiden. Ingen annan än jag kan se henne, och ingen annan än jag vet om henne, men det gör ingenting för hon är min bara min.
Hon vill alltid leka när jag vill. Hon vill alltid prata när jag vill. Det har jag ingen annan som vill. Inte ens min mamma. Inte ens hunden. Därför är det skönt för mig att ha en kompis som alltid finns där för mig.
Mina klasskompisar säger ibland att de har en låtsaskompis, men att de tröttnar på den leken. Det göra aldrig jag eftersom Klara verkligen finns hos mig. Jag kan inte sluta tänka på henne eftersom hon inte kan försvinna.
När jag är trött vilar vi tillsammans, när jag är ledsen gråter vi tillsammans och när jag vill gå i skogen går vi tillsammans. Jag skulle önska att alla barn hade en kompis som Klara i sina liv, för mitt liv har blivit så mycket enklare sedan vi blev kompisar.
Jag känner mig glad varje dag.
4 kommentarer:
Det är som om du pratat med min dotter. Hon sade många av dessa ord när vi första gången fick höra om Anna hennes lilla ryska låtsaskompis.
En låtsaskompis kan ju verkligen vara en tröst, jag bestämmer ju själv hur kompisen ska vara. Kanske vi vuxna skulle behöva även vi!
Tycker om barnperspektivet i texten.
Låter som taget ur en barnbok med berättelser av barnen själva. Vilken styrka ändå att kunna förlita sig på en låtsaskompis, det skulle man behöva som vuxen ibland också.
Skicka en kommentar