och jobbigt att vara hemma. Sedan jag slutade missbruka mat och alkohol har jag fått det mycket jobbigt när jag åker iväg på semester. De första dagarna är alltid jobbiga med nedstämdhet och jag känner inte mig lycklig och glad alls för att åka iväg. Det är något jag lärt mig under dessa 4 år som jag haft det såhär, men nu när jag kommer hem efter 6 veckor utomlands mår jag på samma sätt. Jag känner inte mig glad över att vara hemma och inte lycklig över att ha varit iväg. Jag känner mig mer olycklig än lycklig och tycker att det är jobbigt att jag inte uppskattar det jag borde uppskatta. Att få ha varit iväg OCH att vara hemma hos familjen igen.
Där sa jag det, jag BORDE uppskatta. Enligt vem? Varför ställer jag sådana krav på mig själv och anser att jag ska känna och vara på ett visst vis bara för att jag varit iväg på något magiskt?
Jag är fantastiskt duktig på att slå på mig själv när jag inte är eller gör som jag anser att jag borde vara/göra. Jag är oxå en som analyserar och funderar mycket på varför jag känner/inte känner som jag gör. MEN jag accepterar oxå mina känslor och jag är övertygad om att denna känslan eller ickekänslan som jag har just nu, släpper om några dagar. Tills dess tar jag en dag i taget och gör så gott jag kan med.
Hoppas ni får en fin torsdag - jag gör så gott jag kan för att få det
One day at a time
8 kommentarer:
Massor med kram-om skickar jag till dig!!!
Tack vännen,
kramkram
Du vet ju att detta bara är ett par dagar och att du sedan mår bra igen! Försök att bara "rida ut" tills deppigheten har gjort sitt och sen kan du njuta av allting precis som innan. Se ljuset i tunneln :) Tänker på dig
Ja, jag vet kiisen, och jag tar verkligen bara en liten stund i taget... och hoppas att det lättar snart, men redan nu känns det lite bättre efter allt skrivande. Är mycket ledsen, men inte olycklig, tänk vad det betyder att få skriva.
kramkram
Det är alltid jobbigt för oss som är medberoende att lämna... vad det än är; en gammal bil, ett hus, en arbetsplats eller ve och fasa; en partner.
Du gör det ändå, trots känslosvängen.
Skriv in det på ditt pluskonto.
Kram Åsa
Åsa: Jag visste inte att det var så smärtsamt och har aldrig tänkt på det på det viset som du beskriver. Ska skriva in det med stora bokstäver på pluskontot.
kramkram
Sluta slå dig själv! Det gör mer ont än du tror!
Ser du din Londonvistelse som semester????
Hallå i hallonbåten..
Förlåt, men inte fan (nu svär jag oxå) va det semester, med tanke på din praktik vilket innebar en hel del åtaganden, ansvar, planering och annat från dig????
HADE du varit i 6 veckor i London utan allt detta, hade du GARANTERAT "uppskattat" det mer!!!
Förstår att ditt gamla levene spelar sin roll här, men va inte hår mot dig själv Cattis!!!
KRAMKALAS
Du är så gooo du anonyme vän... Jag vet att det var en tuff period, och att det varit ännu tuffare om jag varit hemma, men just landningen var jobbigare än jag trodde att den skulle vara när jag kom hem.
Men det känns bättre och idag ska jag inte slå på mig själv, idag ska jag njuta av dagen. kramkram
Skicka en kommentar