Här kommer sanningen

Lill-stina hade BF 14 februari (tror jag). Den ena dagen efter den andra gick utan att jag fick en endaste liten värk.

Flickornas pappa var(är fortfarande) egen företagare och jobbade då på annan ort, så alla de dagar han fick vara hemma hos mig gav 0kronor. Och när redan börsen innehöll 0kronor var det jobbigt att veta att vi "missade" inkomst bara för att jag gick över tiden.

Det var snökaos dessa dagar oxå, minns jag. Det var nog därför som maken inte kunde köra iväg och jobba för det skulle ta för lång tid för honom att komma hem i snöovädret.

Jag grät varje morgon för jag vaknade utan värkar, och när jag grät sjöng dåvarande maken "Gråt inga tårar" haha, som om det gjorde det enklare.

MEN

På söndagen 25 februari, 10 dagar över tiden var jag hos en kompis som sa att när hon gick över tiden hade hennes barnmorska sagt att hon kunde ringa och säga att hon haft värkar hela natten och att de avtog i bilen på väg dit. Kan ju hända så det var inget konstigt om det blev så. Hon menade att man blir inte hemskickad när man gått 14 dagar över tiden.

Jag körde hem och vi bestämde då att tisdagen var en bra dag att föda på. Vi hade av någon anledning inte tid på måndagen 26 februari (haha). Så, syrran kom halv 7 till blivande storasyster, tisdagen den 27 februari och vi körde mot Karlskrona 6 mil från Karlshamn där vi bodde. När vi kom ut på stora vägen kom i på att vi hade glömt videokameran så vi vände och körde hem och hämtade den. Det går ju att vända när man inte har några värkar.

När vi kom dit och de tog emot mig hade värkarbetet "avtagit". De tog blodtrycket och det var 170/110. Inte bra alls. Jag fick komma in i ett rum. Persiennerna fälldes ner. Medicin sprutades in i nålen och en undersköterska satt och vaktade mig och tog blodtryck en gång var femte minut, tills det gått ner så mycket att kroppen klarade av värkarbetet.

Klockan 11 hade blodtrycket gått ner och de satte dropp så att värkarbetet kunde komma igång. Kl 13 började de jobbiga värkarna. Klockan 15.51 föddes Lill-stina.

Jag fick sova gott natten innan förlossningen och det tunga arbetet tog 3 timmar. Jag var med andra ord en pigg och glad mamma den kvällen.

Oärligt att ljuga - JA, men jag klarade inte av vänta. Jag mådde inte så bra inombords vid denna tidpunkt i mitt liv heller och det kan kanske vara en anledning till att jag inte klarade av det. Jag tycker ändå att det är en rolig historia att berätta även om jag inte klarar av oärliga människor. Det hände ju för 15 år sedan och då var jag en annan person än den jag är idag.

Hoppas ni får en fin tisdag med allt vad ni ska hitta på - själv ska jag få besök av en kompis och hennes två söta barn - med andra ord inte mycket skrivande idag