Dags att städa skrivarlyan

Jag återhämtar mig fortfarande efter förra veckans mentala trötthet, men det går åt rätt håll för jag blir piggare och piggare för varje dag. OCH gladare med såklart.


Jag saknar min englandskonfirmand så det gör ont i hela kroppen. Jag messar henne, men får inga svar, vilket jag tror beror på att hon inte får mina och att hon inte har tid att skriva några till mig. För OM hon inte hade haft det bra hade hon hört av sig. Tjejen som hon bor med, Linnea, hör inte heller av sig till sina föräldrar så jag är övertygad om att de har det mycket bra tillsammans.




Jag vet - släpp taget - men det är inte så lätt. Jag är inte mer än mamma och vill veta hur hon har det, fullt naturlig mammatanke, om ni frågar mig. :)

Den nära relation som vi har fått genom våra jobbiga år tillsammans gör att det riktigt värker i magen på mig över att inte få höra hennes skratt och hennes flamstrams när hon är sockerhög samt hennes dansande steg i huset. Jag saknar hennes glittrande ögon och hennes lite manipulativa drag som hon använder sig av med glimten i ögat för att få mig att tycka synd om henne. Vilket hon vet att jag inte gör längre för hon klarar av vardagslivet alldeles perfekt utan att jag ska curla henne.


Idag ska jag åka in till stan och köpa ett fint kort som jag, kompisarna plus vår familj ska skriva i och sen skickar jag det till hennes värdfamilj och så får jag hoppas att det kommer fram innan jag kommer dit nästa lördag.


När det kommer till min skrivarlya så ska den bli städad idag och skrivbordet ska rensas för att nu ska manuset fram. Nu ska skrivrutinerna bli verklighet. Nu är det slut på att låta manuset vara dammig, nu ska det bli skriva av. Min plan är att sätta mig varje morgon en timme för att lära känna mina karaktärer igen och när jag bara väl fått in den rutinen är jag övetygad om att skrivandet kommer att bli mer än en timme om dagen. Men jag vill först få in det som rutin innan jag tänker tankarna att jag ska skriva många timmar varje dag, för då blir det för stort projekt för mig och jag låter nog hellre bli än att tänka tanken att jag ska skriva mycket. Det fungerar inte rent praktiskt heller för jag har en del andra arbetsuppgifter samt tre killar/män som jobbar heltid och ska ha mat samt lite mera mat till sina matlådor till dagen efter och det faller på min lott (frivilligt initiativ) att laga maten till dem, eftersom de jobbar och drar in pengarna.

Jag önskar er alla en fin dag - med eller utan skrivandet i era liv - själv ska jag fortsätta förbereda min nya skrivrutin som jag ska fokusera på denna sommar