VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


söndag 1 mars 2009

Utmaning 60 - Lappa ihop

Magnus låg på knä framför mina fötter och bönade med händerna knäppta
-Snälla, kan vi inte försöka igen. Kan vi inte göra ett försök till. Vi ska sitta ihop, vi hör ihop sa han och det lät hur patetsiskt som hels, vi lovade varandra det för tio år sedan.
-Jag har bett dig om kärlek och förstånd i flera år och du har inte visat något, säger jag med tårar i ögonen, samtidigt som jag känner inombords att jag redan har bestämt mig. Mina försök att lappa ihop detta förhållande har pågått i flera år. Han fattar inte, han kommer inte att fatta detta som jag säger idag heller.
-Tänk på alla runt omkring oss, dina föräldrar, mina föräldrar och allla våra kompisar. De vill att vi försöker igen, sa han. Han fattade nog inte hur hemskt löjligt det lät, han ville säkert ta med alla argument han kunde för att fösöka vända mina tankar till något som passade honom.
Jag gick och kokade kaffe till oss både när jag sa till honom med ryggen vänd mot honom där han fortfarande låg på knäna.
-Res dig du ser för tramsig ut, vi dricker en kopp kaffe och försöker prata lite.
Han reste sig och gick fram till vasken där jag stod och lade armarna om mig bakifrån, det kändes lite jobbigt, men ändå skönt att få en kram. Det kom en osäkerhetskänsla inom mig, ville jag verkligen gå ifrån honom?

Vi satte oss i stora rummet i en varsin fåtölj och började prata och det var säkert det bästa samtalet vi haft under hur många år som helst. Det kändes som om han verkligen lyssnade på vad jag hade att säga.Vi satt där i flera timmar utan att röra oss ur våra fåtöljer. Jag föreslog att vi skulle gå till famlijerådgivningen för att få hjälp att kommunicera bättre och han sa att han gör vad som helst för att det ska vara vi.Jag kände en liten suck inom mig, men samtidigt tyckte jag att jag kunde göra ett försök till för att lappa ihop oss. OM jag har väntat i på att flytta i flera år kan jag vänta ett år till. Jag vill verkligen anamma det Dr Phil säger i sina program att när man delar på sig ska man ha gjort allt, precis allt för att få förhållandet att fungera. Det känner jag nu att jag gör och jag reste mig från min fåtölj och kröp upp i Magnus knä och sa att vi försöker igen. Jag gav honom en puss och han pussade mig tillbaka. Jag hade gett oss ett försök till att lappa ihop oss som var avsedda att sitta ihop enligt Magnus, vi får se hur det går.

Och när finns det tid att minnas, sortera, väga, beräkna och summera? - TILLIE OLSEN

1 kommentar:

Cecilia Sahlström sa...

Hej, vad roligt att du äntligen är i London! Det är en härlig stad, med mycket att se och uppleva! Jag hoppas också att du finner det utvecklande för själva skrivandet. Det är inte utan att jag känner ett uns av avund:=)! Fast ingen missunnsamhet! Ha det fantastiskt nu och njut! Angående själva historien: det var en kovändning som heter duga!:=) Men så kan ju faktiskt också livet vara, att man ena stunden vill si och andra så. Det tycker jag din text speglar. Och just önskan om att vara två! Kram Cissi