
Det har blivit några rader till på bokens slutscen idag och jag märker skillnad i mitt sätt att skriva med gestaltning och hur jag utformar dialogerna i texten. Det är en häftig resa jag gjort med mitt skrivande. Jag har hållt på i över två år med boken och när jag ska ta fram det första dokumentet som var med på den första skrivarkursen blir det otroligt spännande att se hur annorlunda det blir när jag skriver om det. Det måste nämligen skrivas om för det är skrivet i jag-form och i presens. Det ska vara i tedjeperson och imperfekt.
Jag chattade med en kompis på facebook för några dagar sedan. Hon tyckte att jag bara pluggade och behövde vila oxå. Det gör jag i flera timmar varje kväll när jag sitter i fåtöljen och virkar. Det blir min vila. När jag pluggade innan jag blev utbränd hade jag en inre stress så ofta och det var den som gjorde mig sjuk. Den inre stressen har jag inte nu och det känns otroligt bra, att ha hittat en balans i studierna och familjen. När jag då tar mig en studiefri dag emellanåt blir det ännu skönare. Jag pressar inte mig till att skriva, när jag inte orkar mer, då går jag från datorn och gör något annat.

Familjen blir såklart lidande när jag skriver ett examensarbete, men jag förklarade för maken igår att det blir alla familjer när man som student skriver ett så stort arbete. That´s life.
Hoppas ni får en fin, var solig lördag - det har jag redan här hos mig.




