VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


onsdag 6 januari 2010

AA-möte

Jag tog mig till ett AA-möte igårkväll. Trettonafton och klockan 19, jag trodde inte att det skulle vara så mycket människor där då, men när jag kom var det redan fullt runt bordet och fler kom efter mig. Vi blev 27 stycken. Mäktigt, häftigt, härligt att få känna denna gemenskap coh kärlek som det är på dessa möten. Jag sa inget första rundan men sedan var det tid över och jag berättade om min sorg över att min pappa inte velat ta tag i sitt liv när inte jag och min syster ville vara en del av hans onykra liv. Jag berättade över sorgen som finns hos mig att min mamma valde bort mig för att jag inte ville se min pappa full. För att jag inte accepterade hans val.


Jag berättade oxå att jag känner tacksamhet över min väg i 12-stegsprogrammen och att jag vill inte vara en del av min pappas onyktra liv, men jag skulle gärna vilja ha honom i mitt nyktra liv. Mitt liv som är fyllt av tacksamhet och lycka över att vara nykter och sockerfri med hjälp av kärleken och gemenskapen inom 12-stegsprogrammen.

En nykter alkoholist berättade efter jag sagt mitt om hur stark kärleken är till alkoholen och det kändes så fint när han berättade det. MEN jag vet allt det där, OCH förstår allt vad han sa, men kan ändå inte förstå varför min pappa väljer spriten. När det finns så många andra som valde sina familjer och går till AA vecka efter vecka år efter år. Varför kunde inte min pappa välja mig och min syster? Precis som så många andra gjort.

Varför?

5 kommentarer:

Tina sa...

Hej vännen!!
Ett starkt inlägg!!!
Vet du att jag tror att det kan bero på okunnighet att din pappa är en av dem som inte klarar att sluta med spriten.
Dålig självkänsla & inte ork att lägga om livet. Kanske han inte kommit dit än.. dit du kom när du kände att nu får det vara nog.
Kanske han kommer dit en vacker dag.. kanske inte. Oavsett vart han kommer, finns det en mening med det.
Drogen sätter klorna i oss på olika vis & vi har alla olika möjligheter, men det är långt från alla som ser eller vet HUR de ska gå till väga.
De har inte modet, självkänslan, förtroendet... de har inte lärt sig att tycka om sig själva & de klarar inte av att må dåligt.. drogerna dövar det & för en stund slipper de känna det onda.. men som med alla droger blir ångersten bara värre & värre & det krävs mer & mer för att döva smärtan!!!

Va stolt & glad över att du hittat allt det som du behövde för att sluta. Be en bön & sänd ljus för/till din pappa!!!

Ett mycket starkt inlägg!!!
Kram Tina

Åsa Hellberg sa...

Jag antar att din mamma är oerhört, oerhört sjuk i sitt medberonde, vilket tyvärr inte gynnar din pappas alkoholism.
Han behöver inte slå i bottern eftersom din mamma står där med sina kuddar och tar emot...
Det är en otrevlig symbios, men tyvärr inte helt ovanlig.

Du och din syster gjorde förstås helt rätt, och det är oerhört starkt av er att ni kunde bryta er loss; troligtvis något av det svåraste man kan göra.

Kram Åsa

AnnChristin sa...

Det är frustrerande när ens närmaste inte förstår sitt bästa och inser vad de går miste om. Jag förstår din längtan att dina föräldrar ska välja gemenskapen med dig och din syster framför gemenskapen med flaskan. Min barndom är också kantad av sprit som för min det innebar övergrepp och rädslor, så nu gäller det att för min del hålla mig klar i mina tankar så jag ser vad som är vad. Precis som du så måste jag inse att föräldrarnas kärlek till de sina barn inte var starkare än kärleken till sitt beroende. Min mamma var aldrig alkoholist och aldrig att hon skulle dricka sig berusad. Hon tog inte heller pappas parti, men hon var rädd. Rädd för hans ilska och när han blev arg, visste vi aldrig vad som kunde hända. När jag sedan gifte mig blev fokus på hur han klarade av att hantera alkoholen och med glömde jag bort att kolla allt det andra.
Du har ändå varit sund nog att se till ditt eget bästa och tagit med dig dina barn in i en sundare tillvaro. Du jobbar på bra och jag läser det du skriver varje dag även om jag inte alltid ger kommentarer, ska bli bättre på det, jag hejar på dig.
Är lite avis på din fina signatur. Hur fick du den på bloggen?
Kramis AnnChristin

Anonym sa...

Strongt av dig att berätta allt på mötet och även skriva om det här, Cattis!!!!
Vet vad det innebär att vara medberoende och det är ett helvete på jorden att ens kunna försöka förstå hur den missbrukande tänker!
Enligt mig är det ett VAL man gör, när man väljer att skaffa barn och dessa barn har RÄTT till sina föräldrar! Att välja ett missbruk och inte ens vilja ha/ta den hjälp som finns i dagsläget, är för mig helt ofattbart!
Men jag vidhåller, som jag alltid gjort, att man kan inte TVINGA någon bort från ett missbruk. Vill inte personen själv, finns inget att göra!

Denna känner du igen och orden är så sanna!!!

Sinnesrobönen:
Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

I det jag lever en dag i sänder. Gläder mig ett ögonblick i sänder. Accepterar motgångar - som vägen till frid. Och - som Han - tar världen som den är, inte som jag önskar att den ska vara.

I tillit till att Han ska få allting att ske på rätt sätt, om jag överlämnar mig till hans vilja.

Ps..
Din signatur är kalas fin!!!
Ds..

Styrkekramar
Chrissie

Cattis sa...

Min faster sa en gång om min pappa att så mycket hat han har inom sig finns det inte många som har. Med de orden försvann hoppet hos mig om att han skulle välja en väg i tillfrisknande. Hans hat och bitterhet är för stort för att kunna se något annat bättre.

Tack så otroligt mycket för era kommentarer till detta inlägg. Jag vill verkligen förmedla mina känslor som anhörig till alla er där ute, för det finns en väg att gå som är utan missbruk. Sorgen finns, men med kunskaperna om missbrukarna och alkoholismen gör det lättare att acceptera dem och mina val jag gjort.


Jag ber sinnesrobönen varje dag och ska förgylla mitt liv med många 12-stegsmöten de närmasta dagarna för att få må ännu bättre
Cattis