VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


torsdag 7 januari 2010

2010:7 Utmaning - orsaka

KRASCH

Glaset ligger i tusen bitar på golvet och Tommy står vid vasken.
-Fan, vad klantigt. Vem var så dum som ställde glaset där? Eva satt vid bordet och tittade ner i bordet. Tommy tittade på henne.
-Att du aldrig kan ställa sakerna på bättre platser. Du orskar bara en massa sönderslaget porslin.
-Men....men det var inte jag som puttade ner det i golvet, det var du.
-Ja, kanske det, men hade inte du ställt det på vasken hade det inte funnits något att RÅKA knuffa till.
-Mmmm.

Eva reste sig och lämnade köket. Att jag aldrig kan göra något rätt. Varför ska jag vara den som orskakar en massa fel i detta hus. Har han inget ansvar alls i det han gör, tänkte Eva. Det var alltid likadant, det spelade ingen roll om det var utslagen mjölk, sönderslagna glas eller en möbel som gick sönder. Enligt Tommy var det alltid hon som var orsak till allt. Det gjorde lika ont varje gång hon fick höra det. Kunde hon verkligen leva kvar i detta?


5 kommentarer:

Ethel sa...

Tommy är inte alls bra för Eva, han trampar hårt på hennes självkänsla. Känner igen mig (tyvärr) från min barndom.

Mia sa...

Så bra du skildrar en vardag som många kvinnor lever i. Det börjar med små antydningar om hur världelös hon är och kan egentligen sluta hur illa som helst.
Eva måste ta sig därifrån omedelbart!

Marica sa...

Skrämmande men mycket bra!

foxy sa...

Där känner jag allt igen mej, kunde aldrig göra ngt rätt i mitt äktenskap o knappast som barn heller. Men hon verkar ju inte blunda helt längre.

Tant Gredelin sa...

Här satte du fingret på något viktigt...