VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


söndag 17 april 2011

Min födelsedag är inte min dag längre Den är Elins dag

VARNING FÖR DETALJER KRING EN ALLVARLIG MOPEDOLYCKA.

Den 18 april förra året den dagen då jag fyllde 41 år blev min äldsta dotters bästa kompis påkörd när hon körde moppe hem efter en underbar söndag med alla sina vänner. För mig var ordet påkörd att bli tillknuffad.

Det dottern sedan förmedlade via sms var att nyckelbenet var av och ett ligament i bäckenet. Fortfarande "inte så farligt" i min värld. På morgonen var skadorna ett brutet lårben oxå.

MEN

Det var värre än så. Skadorna jag beskrivit var där, men bäckenet var värre än ett litet ligament. Hela hennes bäcken var öppet. Lårartären var söndersliten i det ben som inte benet var brutit. Hon hade opererats i åtta timmar och då endast åtgärdat bäckenet samt lagat lårartären.

Hon låg tre dagar på intensiven och vi var alla förtvivlade. Mina tankar var varenda minut hos henne och hennes mamma, pappa, storasyster, lilla syster och alla de andra slänktingarna som var förtvivlade.

Min dotter fick jag hämta och lämna i skolan för hon klarade inte av första veckan särskilt bra. Dessa två tjejer var som siamesiska tvillingar och det skulle vara deras sista veckor i nian tillsammas. Så min dotter grät varje dag och var helt förtvivlad över att fundera på hur hon skulle klara de sista veckorna i skolan. Jag försökte förklara att nu var det en dag i taget som gäller, vi vet ingenting om Elins skador och ingenting om hur lång tid detta tar. Det gick mycket bensin för mig och till hennes egen moped för alla besök hos Elin. Men det tog ett tag innan min dotter satte sig på sin moped igen, kan jag säga.





Hennes nya fina moped som hon inte hade haft många dagar och som hon var så stolt över.



Olycksplatsen som är i den korsningen som hon svänger i varje dag till sitt gymnasium idag.







Men det tog sex veckor innan hon fick gå på sina ben igen. Sex veckor i en säng (till en början i alla fall) där alla behov fick göras i sängen. Hon klarade allt, denna tös. Underbar tjej och hennes släkt coh alla hennes vännerna mer eller mindre bodde hos henne för att göra hennes dagar så fina som det bara gick. Min dotter sov där några gånger och då var det pizza och godis mys för hela slanten.











Hennes Älskade lillasyster var hos sin Elin varje dag. När hon inte orkade gå i skolan tog skolan på sjukhuset över så hon kunde vara med sin syster men ändå inte missa skolan.





JAG BARA ÄLSKAR DETTA KORT

Första besöket för Elin hemma i sitt hus efter olyckan. Eftersom det inte fanns hjälpmedel hemma hos dem som kunde hjälpa Elin så hon kunde ligga så fick hon sova på detta vis. Är det inte underbart i allt det jobbiga?







Här ska Elin få komma upp och gå för första gången sedan olyckan hände. Alltså hon skulle få stå på benen efter sex veckor. Förstår ni så stort det var för henne och alla oss andra. Det finaste med detta var att på måndagen röntgade de bäckenet och det var läkt. På tisdagen tog de bort hoffmaninstrumenten som hållit ihop hennes bäcken i sex veckor. På tisdagseftermiddagen gick hon sina första steg och på onsdagen fick hon åka hem. Go girl. Underbart gumman.



Jag hittade ingen nytagen bild på Elin efter olyckan, men här är en fantastiskt fin bild på Elin och min Rebecca.



Ja, det har gått ett år sedan denna olycka och alla är glada, lyckliga och tacksamma för att Elin stannade med oss. Det var jobbiga månader, men nu är det bakom oss och vi tar en dag i taget nu. Jag har förmedlat till min dotter och Elin att min min födelsedag är inte lika viktig som att Elin behöver henne hos sig. Morgondagen kommer att vara en tung dag för henne och hennes familj. Samtidigt som vi alla måste glädjas åt denna underbara tjej och den glädje hon ger oss alla varje dag.

Men jag måste ju oxå skriva att hon var i skolan de två sista veckorna i rullstol. Så mycket hon orkade i alla fall, och hon var med på BALEN utan rullstol med kryckor. Underbart. Detta var precis det jag förmedlat till dotter när det var som värst, att vi vet inget hur sista veckan i skolans er ut och den blev faktist precis som jag trodde och önskade i slutet av april.

Älskade Elin, Tack för att jag får vara delaktig i ditt liv. Älskar dig så och du vet att jag alltid finns här för dig.

Puss från Mamma Cattis


Ja, då hoppas jag ni alla får en fin söndag - själv ska jag ut på min 14km joggingrunda innan jag ska bjuda min familj, syrrans familj, ungarnas bästisar samt två vänner till mig på fika istan för att "fira" mig.

I morgon är mina tankar med Elin



7 kommentarer:

Anneli sa...

Jag kan inte låta bli att gråta när jag läser ditt inlägg. Jag önskar både dig och Elin en fantastisk dag imorgon!
Kramar!

Uffematten sa...

Alldeles tårögd!!!
Vilken kämpe hon är, Elin!!!

Kram till er båda!!!

Cattis sa...

Ja, både Elin och min dotter grät när de läste det och så även min syster. Hon har verkligen kämpat och vi med henne.

Boknettan sa...

Rörande historia.
Jag är imponerad :)

Anonym sa...

Grattis Cattis på din födelsedag :D!
Kramkram Emmy

Lotta på Bråkmakargatan sa...

Åh vad fint skrivet! Vilken härlig tjej hon verkar vara! Min bror hade en kompis som blev påkörd förra sommaren när hon var ute med cykel. Tyvärr hade hon inte samma tur. Hon avled ett par dagar senare. Dagen då hon begravdes inföll på en gemensam väns födelsedag, men den dagen kommer oxå tillhöra denna fina tjej framöver.

Men du och söta Elin kan dela på denna dag, tycker jag =). Hoppas den blir bra för er båda, trots allt. Kram.

Cattis sa...

Tack Emmy,

Ja, Lotta vi är nöjda båda två. Min dotter sov hos henne igår natt och sedan var de tillsammans hela dagen igår, och nu sover dessa töser så sött inne på Rebeccas rum.

kramkram