för jag kände mig ensam, rastlös och i och med de känslorna blev jag ledsen oxå. Men det är bara till att acceptera att alla dagar inte kan vara de bästa och framför allt inte de dagarna som jag är ensam hela dagen och inte säger ett enda ord. Jag pratade med min yngsta dotter i telefon och det var underbart såklart. Hon låter så lycklig när vi pratar i telefon så det värmer morhjärtat så gott. Idag känns det bättre när jag vet att jag ska till skolan och få träffa människor och få prata med min handledare och hålla i två lektioner. Eleverna verkade tycka om mig plus att de älskar att skriva och älskar de att skriva älskar jag dem. Så, nu är jag inte särskilt nervös längre. Min handledares konsruktiva krititk var inte heller farlig att höra och jag känner mig trygg som lärarstudent på skolan.
BIlderna kommer ifrån min joggingrund som blev 50 minuter lång i Crystal Palace Park igår och det var tunga steg som gick uppför den sista backen där lägenheten ligger. Jag tror att den ligger vid den högsta punkten här i Crystal Palace. OCH här är det många backar upp ska ni veta.Idag börjar jag inte förrän 10 och i morgon ska vi på utflykt hela dagen och på fredag är det sovmorgon igen med början 10. Lektionerna slutar inte förrän halv 5 på eftermiddagen och så har jag en timmes resväg till lägenheten så det blir sent när lektionerna varar till 16.30. Men som tur är slutar jag halv fem på måndagar och onsdagar. När jag då är ledigt på tisdagar kommer de dagarna att fungera ändå, trots att det är långa dagar.
Have a nice day - I'll do my best, but I'm sure it'll be better than yesterday
2 kommentarer:
Jag beundrar dina löprundor, vilken kondis du har, Cattis!
Kan va jobbigt när ensamheten blir jobbig! Men du träffar så mycket folk dom andra dagarna, så när du väl har kommit in i allt detta, så ser du kanske ensamheten på ett annat sätt.
Väl du kan ringa familjen och att du har tillgång till datorn och vi får inte glömma dina löpning!
Ha det fint och hoppas utflykten blir minnesvärd!
Kramkalas
Skicka en kommentar