Maria sitter på en uteservering och dricker te i vårsolen när det kommer fram en man till henne som inte är nykter. Maria ryggar inte tillbaka som alla andra gjort när det kommer fram ett fyllo.
Han säger med slöddrande hög röst
-Sitter du här och har det bra?
Maria lyfter huvudet mot honom och möter hans ostadiga blick och svarar:
-Ja, det är en helt underbar dag, eller vad tycker du?
-Nej, för fan, det är skit, allt är skit, alla är skit, du är skit.
-Jaha, och varför just jag med. Maria gör något idag som ingen skulle vågat, hon ger denna man av sin egen tid, varför förstår ingen, men han verkar gilla det.
-Det finns inget gott med någonting här i världen.Inte ens du, fast du är rätt söt.
-Tack för att du säger så, men kan du inte sätta dig ner så bjuder jag på en kopp kaffe.
Han tittade upp och ansiktet fick helt plötsligt ett annat uttryck.
-Vill du det? Vill du verkligen det?
-Ja, varför skulle jag inte vilja det?
-Ingen har någonsin bjudit mig på en kopp kaffe, ingen. Men du gör det, du är ju en riktig pingla.
Ett leende visar sig på Marias läppar.
-En pingla, kanske det, men jag gör något för dig idag och det gillar jag.
-Tack, tack detta var dagens godaste gärning, kanske till och med året. Detta glömmer jag aldrig, tack. Han fortsatte att tacka medan han satte sig ner mitt emot henne samtidigt som Maria gick för att hämta en kopp kaffe åt honom.
Cattis
1 kommentar:
Hej gillade denna lilla text en lite ögonblicksbild mitt i vardagen.jättebra bildspråk, fin dialog
men du skulle kunnat tagit bort(enligt min åsikt du behöver inte bry dig)där Maria förklarar att hon gör något som andra inte skulle gjort. Det blir övertydligt .
annars strålande lite berättelse som vanligt från dig.
Skicka en kommentar