Happy New Year

2010 var ett smärtsamt år på många sätt.Vårens examensarbete skrev jag samtidigt som jag gick på Vändpunkten som anhörig till alkoholist. Den resan var så smärtsam att det var det värsta jag varit med om. Idag mår jag mycket bra, men om Vändpunkten är en del av det, vet jag inte. Det var kanske en nödvändig resa för mig att göra. Det är inte roligt att vara medberoende och det är ett ständigt arbete för mig dagligen för att släppa taget och må så bra som möjligt.

När det gäller bokens utveckling 2010, så har det tyvärr inte hänt så mycket, och det känns oxå tråkigt, med tanke på att bloggen skulle handla om mitt bokprojekt. Jag har kommit in på kursen Kreativt Skrivande III som jag ska gå nu till våren och jag tror att man får skriva på ett längre projekt då och där kommer min bok in i bilden. Trots att jag har svårt att avsluta alla projekt jag påbörjar har jag lovat mig själv att boken ska bli klar. Det är bara sex scener kvar innan redigeringsarbetet börjar och jag vet att jag klarar att skriva dem om jag bara ger mig tiden.

OCH

Jag har två fantastiska ideér till två böcker till, som jag verkligen vill skriva.

Min resa till London var ett steg för mig som meberoende, det var mycket viktigt för mig att resa dit i sex veckor ensam. Det var inte så enkelt att vara ensam, men jag fick vara med om så många underbara äventyr som jag är så stolt över att ha med mig hem. Tyvärr upptäckte jag att jag inte räcker till kunskapsmässigt som lärare just nu, men det går att ändra på. Min utbrändhet kunde inte förvalta kundskaperna jag kämpade mig till innan jag blev sjuk, men jag har bestämt mig för att läsa mer och skaffa nya kunskaper som jag har glädje av. Målet är ändå inte att jobba som lärare, målet är att jobba med det skrivna ordet, på ett eller annat sätt. Jag vill väldigt gärna gå skrivpedagogutbildningen på Skurups folkhögskola, men inte just nu, för jag måste ta det lugnt med studierna och landa i mig, Cattis, ta hand om mig själv som ickestudent, vilket inte blir lätt för jag har varit student sedan 1997. SÅ, 2011 blir ett år där jag ska hitta mig själv utanför studenten, men det är jag övertygad om att jag kommer att klara av.

Mina andra mål för 2011 kommer i morgon, tror jag.




Jag önskar er alla ett fantastiskt slut på 2010, en fin natt och en underbar början på 2011 som sedan fortsätter på det viset som NI vill att det nya året ska göra. - Jag skriver som jag brukar skriva - jag ska göra så gott jag kan för att nå mina mål

Jag har tappat gnistan MEN God Jul önskar jag er alla

Jag hoppas ni alla får en fin jul.

Jag får se när jag bloggar igen, för gnistan är borta. Jag skriver kanske utförligare varför jag funderar på att sluta blogga efter helgerna, men jag vet inte om jag orkar, så vi får se.

Jag önskar er alla en fin kärleksfull jul, själv ska jag njuta tillsammans med den familj jag har som består av min egen + min systers familj och tillsamamns får vi en nykter underbar jul precis som vi är värda

Snart kommer tomten

det är bara två dagar kvar och spänningen är ooollliiiidlig för alla barn. Inte riktigt för mina barn för deras julklapp var Londonresan i höstas, men vi ska njuta tillsammans denna fina vita julafton ändå.

Idag blir det riktigt med mys inomhus hela dagen, för det går inte att arbeta ute i denna kylan. Så, idag blir det till att griljera skinkan och fortsätta städa lite. Jag städar lite varje dag för då känns det överkomligt för mig. Jag har mycket svårt att städa från morgonen till kvällen så jag gör på mitt eget lilla vis och det blir rent och fint hos oss ändå.


Jag ska njuta av denna dagen för nu blir det så att jag måste ut i morgon bitti och slutföra jobbet innan jul. Och sen har jag två fria dagar inne i värmen innan jag måste ut igen. Men efter nyår så blir det mindre jobb utomhus och det är det jag tänker på när jag är ute att det är sista slitet med dessa afficher. Jag ska fortsätta jobba med det men i mindre omfattning. Ni kan ju bara tänka er att vara ute i 4 timmar i kylan där alla objekt som ska afficheras står i 4dm snö samt högar med snö som skottats bort från parkeringar och dylikt, har samlats där jag måste ha min stege. Ibland är det med livet som insats när jag klättrar på stegen (inte riktigt, men det är ostadigt ibland). Jag är trött efter ett sånt pass, det kan ni vara säkra på, jag orkar inte ens virka för jag är så trött och matt i händerna efter detta slit

Nog gnällt om det, idag ska jag vara inomhus och avsluta dagen med en träff med en nyvunnen vän från alanon(12-stegsprogrm för anhöriga till alkoholister. Hon började där i våras och nu under hösten har det "klickat" mellan oss. En riktigt nära vän som jag bara älskar. Jag tror aldrig jag varit med om att det bara känns så här med en vän någongång tidigare i mitt liv. Bara med maken, sa det "klick" direkt och i det förhållandet är det bättre än någonsin.

Men nu var det alanonvännen jag skulle förklara hur underbart det är att träffa. Någon som förstår mina känslor och val jag gjort här i livet. Det är svårt att få den förståelsen från någon som inte är med i 12-stegsprogram. De kan oftast inte förstå varför jag inte har kontakt med mina föräldrar och de som känner mina föräldrar kan inte riktigt förstå att far är alkoholist. Men egentligen behöver de inte förstå heller, utan huvudsaken är att jag vet och att jag kan ge mig och min familj en lugn och fridfull jul utan ont i magen och ett ständigt kontrollerande var far befinner sig under kvällen. (kollar tomten ute=dricker, lägger i ved i pannan = dricker) det slipper vi nu och jag ser fram emot julen lika mycket i år som jag gjort de sista två åren utan dessa tankar. Första julen utan mina föräldrar var jobbig, men nu känns det så fridfullt inom mig och jag bara njuter.



Vi har passerat årets mörkaste dag, fast det var ljust ändå med all denna vita, vackra snö som omger oss i hela landet.

MEN
Det är två dagar till tomten kommer OCH

Jag önskar er alla en underbar dag med mys, julstök och baravara tid oxå - själv ska jag njuta varje minut hela dagen

Slut med att vara egoistisk

Jag pratade med min sponsor på väg till jobbet och det ar ett underbart fint samtal. Hon sa bl.a att det var positivt för min hälsa att jobba utomhus. Redan av denna kommentar kändes det bättre för mig. Jag har ett fint jobb som är positivt.




När jag jobbade kom en dam i 70 års-åldern och sa till mig "Det där är tråkigt" Jag svarade "Ja, det är det." Då sa hon: "Ja, det är tråkigt för alla som jobbar i detta väder" Då tänkte jag: Japp, det är det, det är faktiskt inte bara jag som jobbar utomhus. Nu är det slut med självömkan och egoism.

Jag har jobbat i 3 timmar vilket betyder att jag har 9 timmar kvar innan läggdags som jag kan göra vad jag vill med.

Summeringen av mina tre timmar utomhus är:

Jag är positiv igen för:

*Det är nyttigt med frisk luft som jag får i mitt arbete
*Mitt arbete är flexibelt, vilket betyder att jag har många timmar att välja själv att arbeta på.
*Jag har plogade vägar att köra på till mitt arbete, vilket betyder att jag behöver inte vara rädd för att få problem på vägen dit, som så många andra har i dagens snökaos i hela Sverige.
*Har en fantastisk chef som förstår mig och mitt gnäll=maken haha.

Jag önskar er en fortsatt fin dag - själv ska jag njuta av min dag hemma, inne, med det som jag vill och känner för - blir troligtvis städning och massor med mys.

Jag har en jobbig vecka framför mig

för det är så kallt och jag har mycket utomhusarbete. Jag känner mig rätt depp just nu,men jag tror att det går över när jag bara kommer ut och får börja jobba.

Sen är jag väl nere känslomössigt inför julen eftersom det ger mig så mycket känslor om tidigare jular, hur jag önskar att jag fick fira jul och hur jag har valt att fira jul sedan 3 år tillbaka. Utan mina föräldrar= utan spriten. Även om jag inte ångrar mitt val betyder det inte att jag gör det smärtfritt. Jag får inte uppleva jular som jag vill uppleva dem, jag blir utan mina barn en extra dag för att den ska de fira med mormor och morfar. De får kramar, pussar och all uppmärksamhet, den kärlek som jag velat ha alla år som jag var barn, tonåring och vuxen. Den hade min mamma inte förmågan att ge mig, och det smärtar mig att se att hon helt plötsligt kan ge barnbarnen det som hennes egna barn (jag och min syster)behövde under sina uppväxtår.


Idag är det 4 dagar tills klapparna ska öppnas

OCH

i morgon är det årets mörkaste dag, sen vänder det


Jag önskar er en fin måndag denna fina jul-veckan - och jag ska göra så gott jag kan för att ge mig det själv.

Min dotters dikt

Till sin bästa vän.

Min dotter har skrivit mörka dikter och de är rätt jobbiga att läsa, men nu är de ljusa och fyllda av kärlek.

Läs och skriv gärna vad ni tycker om hennes sätt att skriva.


Hon är sådär bra.

Sådär väldigt bra som jag behöver.

Hon är lagom smal.

För att mina armar ska kunna slutas runt henne.

Hon har perfekta ögon.

Såna perfekta kastanjbruna ögon.

Som man sjunker djupare in i varje dag.

Hon är sådär fin.

Sådär så jag blir lite avundsjuk ibland.

Hon är väldigt snäll.

Sådär så jag kanske inte förtjänar det.

Och när hon ler.

När hon ler dör jag lite varje gång.

Ni borde se henne.

Ni borde bemöta hennes leende.

För var dag, som går.

Blir hon bara vackrare och vackrare.

Och ibland undrar jag,

om hon är en ängel från ovan.

I så fall,

skulle hon va världens vackraste ängel.

Min egna,

min alldeles egna ängel från ovan.

Och jag brukar kalla henne.

Min, min min min.

Bästavän.

Jennifer 14 år

4 advent = mer mys

Min bild av fjärde advent ljusen vill inte följa med i inlägget, men ni vet ju alla hur den ser ut, eller hur?

Jag har visserligen mycket utomhusjobb framför mig, men det känns helt ok, eftersom denna vecka som har gått har varit en lugn och skön vecka. Det är bara en timmes arbete idag och det kan kännas som en peace of cake, men det är lite som ska göras innan jag är ute och körningen, pulsandet i snön som gör att det känns tungt att åka ut.

MEN

när det är gjort blir det mys i allra högsta grad och jag njuter verkligen av denna tid nu.

Igår var det maken och jag hemma. Bara vi. Inga skjutsningar av barn, heller och vi hade det mycket mysigt. Det är underbart att tycka om att vara med maken, kanske en självklarhet för många, men jag har mått så dåligt i perioder att jag isolerat mig från alla tom maken. Men nu är jag ute från min bubbla och trivs med det, just nu.

Njuut nu alla av fjärde advent - stresa inte - det blir jul ändå. I know It'll

Granen är klädd och jag är redo

men jag hoppas att jag kan hitta en julmatta att ha under granen istället för den fula affich jag har lagt dit.












och jag är med klädd.

















Nu kan julen komma för jag är redo. Jag stressar inte och vet att allt ordnar sig ändå. Jag skulle köra till Onoff igår och köpa julklapp till maken (den enda jag har kvar att köpa) så säger han att han ska dit och köpa en kaffemaskin till kompisen. Så, jag kunde inte köra dit utan har fortfarande det kvar på min lilla todolist. Jag kör dit en dag när de öppnar så är där nog inte så mycket folk.


Jag var och dansade igår och kom hem 3!!! och med den sömnen jag har så vaknade jag 7.20. Men eftersom jar är ensam hela dagen kan jag krypa ner och ta igen några förlorade timmars sömn, när jag vill.

När jag bara gav mig själv jullov fick jag en alldeles underbar känsla inom mig och den känslan önskar jag att alla kunde få uppleva inför julen.

Jag önskar er alla en alldeles fantastisk sistahelginnan jul - stressa inte - det blir jul ändå

Jag ger mig själv jullov

en vecka från mina skoluppgifter. Jag orkar inte tänka på allting som jag vill göra inför julen samtidigt som de 4 uppgifterna finns i tankarna. Nej, igår kom jag på att jag ska minsann låta de uppgifterna vara tills efter jul. Det känns som ett mycket bra beslut. Nu kan jag konentrera mig på att få fint hemma och mysa den andra tiden som är över.

Igår joggade jag med friskis och svettis och det var underbart att komma igång igen. Det känns lite i ryggen idag, men blir det inte värre än det är nu, klarar jag det med. Jag är övertygad om att ryggen (och jag) mår bäst av mina joggingturer varje vecka och jag ska göra vad jag kan för att fortsätta med det.

Nu börjar julen närma sig och alla går inte omkring med den förväntasfulla känslan som alla borde känna. Några går omkring med ont i magen och är fulla av rädsla för vad som ska hända denna jul när mamma/pappa inte är nyktra. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla barn kunde få uppleva en nykter jul med glädje och lycka, men tyvärr kommer jag inte att få uppleva det.

Min egen jul kommer alltid (så känns det idag) att tillbringas med min syster och hennes familj, trots att båda mina föräldrar är i livet. De är 67 och 69 år gamla, men har valt missbrukslivet före familjelivet. Ett mycket tragiskt val tycker jag. Samtidigt så har jag lugn och ro inom mig, vilket jag inte hade de sista 15 åren när jag umgicks med mina föräldrar. Då började far dricka mycket i november månad och höll oftast på till 1 januari. De sista åren som vi firade jul med mina föräldrar gjorde vi det hos mig, för mamma orkade inte ordna all mat och stök hemma hos sig, sa hon, MEN samtidigt hade far inte möjlighet att springa och dricka i smyg (trodde han) hemma hos sig. Förra julen fick mamma med honom till en herrgård på Öland,vilket han inte gillade, men det var hennes lösning till att se till att han drack så lite som möjligt. Medberoende? Japp, i allra högsta grad.

MEN, som sagt, jag är tacksam över att ge mig och mina barn en nykter jul utan att vara ledsen och rädd för hur den ska sluta. Det betyder inte att jag är glad över det, men tacksam för att jag ger mig denna fridfulla jul, som jag och mina barn är värda.

Jag önskar er alla en fin fredag - själv ska jag njuta av min första lovdag, som ska avslutas med dans.

Hur varmt har ni?

Min 16-åriga dotter säger flera gånger om dagen att hon fryser och att ALLA ANDRA har varmare än vad vi har inomhus. hon går alltid omkring i t-shirt.






Vilka har så varmt inomhus på vintern att ni kan gå omkring i t-shirt och njuta av värmen?

Ha en fortsatt bra torsdag - hoppas ni inte fryser, det gör inte jag för jag har kläder på mig som gör att jag är varm hela tiden