tag:blogger.com,1999:blog-418407794306007620.post4293066064567607090..comments2023-05-02T11:54:39.413+02:00Comments on Att skriva en bok: Respons eller icke responsCattishttp://www.blogger.com/profile/00617936549026557644noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-418407794306007620.post-15570640350762196502010-10-07T04:59:08.384+02:002010-10-07T04:59:08.384+02:00Att jag reagerade som jag gjorde var för att vi SK...Att jag reagerade som jag gjorde var för att vi SKULLE skriva ett följebrev om varför vi skrivit texten som var inspirerad av en författare. Då skulle texten kommenteras av medstudenterna, men det var ju inte meningen att följebrevet samt mig som person skulle analyseras, det stod det inget om i uppgiften och det var därför som jag blev lite ledsen, arg och besviken.<br /><br />Tack för era kommentarerCattishttps://www.blogger.com/profile/00617936549026557644noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-418407794306007620.post-13871650252069954042010-10-05T01:57:54.730+02:002010-10-05T01:57:54.730+02:00Hej vännen
Eftersom jag vet att alkoholismen är kä...Hej vännen<br />Eftersom jag vet att alkoholismen är känslig för dig så förstår jag att du reagerar som du gör. Kanske reagerar du även för att du inte förväntade dig en "analys" av dig som person? Jag förstår vad din klasskompis vill ha sagt men det innebär ju inte att det är rätt eller att inte du får reagera på det. Min kära sambo säger ju alltid att det man känner aldrig kan vara fel, så upplever du detta som jobbigt så är det helt ok! Men försök att inte älta detta mer nu och fokusera på din resa istället. Finns betydligt bättre saker att fundera över än vad en okänd person nånstans i Sverige tycker. Tänker på dig!Konekohttps://www.blogger.com/profile/00885148013678703120noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-418407794306007620.post-56232793439249891562010-10-04T12:27:34.593+02:002010-10-04T12:27:34.593+02:00Jag upplever att kritikern hade en rädsla av att d...Jag upplever att kritikern hade en rädsla av att du skulle misstolka hans/hennes texter och tro att det de skriver skulle vara självupplevt. Förmodligen störde det ”medstudenten” att du hade skickat ett följebrev som förklarade att det du skrev var din upplevda historia och därmed fanns det en sanning i det du skrev. Denna person trodde tydligen att du skulle anta detsamma om dennes text och däri låg rädslan. Jag tolkade detta utifrån andra styckets början ”Antagandet om överensstämmelse mellan det framberättade och författarens faktiska livssituation kommer också vara katastrofal för din roll som läsare, och främst då som kritiker av dina medstudenters texter ? du kommer inte att kunna vara objektiv och bedöma text som just text om du tror att allt vi säger är sant.” (För övrigt hade jag svårt att hänga med i kritikerns text. Jag tyckte det var otydligt skrivet)<br />Många gånger tolkar jag dessa människor som besserwissrar som tycker att de besitter en sanning och har rätt att ha åsikter som de faktiskt inte har tillräcklig kunskap om. Det heter ju ”utifrån sig själv dömer man andra” och här tycker jag att denna medstudents egna rädslor kommer fram väldigt tydligt. Du tränar på att skriva, därför går du denna utbildning, och du tränar samtidigt på att berätta om det du själv har upplevt. Vi människor måste få tillåta varandra att ”vara på väg” och inte sitta inne med hela sanningen för alla människor. Vi måste få halta och försöka, för att så småningom komma mer rätt än vi var ifrån början. Du gör helt rätt att skriva om det som gnager inom dig. Jag tycker det är modigt av dig. De flesta vill glömma och gå vidare och då lever detta okända inom en och får därför ett eget liv som till slut påverkar beteenden, åsikter och till och med hälsan. Vi har ju många doktorer som har mycket fel om många människor så varför ska just du vara tvungen att vara perfekt.AnnChristinhttps://www.blogger.com/profile/14317678615869623377noreply@blogger.com